Iris Smeds

Stipendiat2019 Född1984 Besök Iris hemsida

Gästjury för 2019 års stipendium var Bildmuseets chef Katarina Pierre och Loulou Cherinet, professor på Konstfack.

Ur deras motivering:

“Storheten hos Iris Smeds ligger inte i hennes trovärdighet som unik, ung och lovande konstnärlig talang, tvärtom. Under de senaste tio åren har hon rört sig som ett gränsfall i kulturen mellan performance, skrivande, teater, film och scenografi och gett kropp åt det halvt utbrända, medelmåttiga och lagom misslyckade. I hennes surrealistiska bildvärldar framträder ett radikalt ifrågasättande av hur vi bygger världen omkring oss och det djupt absurda i människans tillvaro. Iris Smeds övertygar oss om konstens motståndskraft med sitt konstnärskap som följer sin egen natur.”


IrisSmeds1 Installationsvy från Bonniers Konsthall.

Iris Smeds i samtal med utställningens curator Annie Jensen inför öppningen på Bonniers Konsthall den 4 december år 2019.

AJ: The Average är ett verk i flera delar som består av en kortfilm, konstverk och ett manifest. Manifestet med namnet The Average Manifesto är även en performance som är förankrad med den surrealistiska och poetiska kortfilmen. Filmen, konsten och manifestet undersöker bland annat människans strävan efter medelvärde, mitten/norm och mätbarhet. I manifestet skriver du att "Det finns ingen ångest längre när det finns exakta värden" samt att "mitten är livsfarlig, den får inte falla samman”, berätta vad du menar med det och varför manifestet är en viktig del av projektet!

IS: Jag tänker att vi idag mäter oss själva i högre grad och ju mer data vi samlar in desto lättare går det att sälja normalitet – mätbarheten går hand i hand med säljbarheten. Att mitten är farlig är för att den så lätt förskjuts. Manifestet är viktigt för jag hade många tankar kring medelvärden och mätbarhet inför filmen som sen var tvungen att ta sin egen mer surrealistiska väg för mig är manifestet att återgå till vad som startade projekt och på något sätt sluta cirkeln

AJ: Separation är ett återkommande tema i projektet The Average: tusenfotingen som går itu, den blå korven som klyvts på mitten och Tv-hallåan och författaren vars romantiska relation nyligen verkar ha tagit slut. Kan du utveckla varför just greppet "separation" eller "delningen" är viktiga element i verket?

IS: Jag tycker att det är intressant med separation och skuld, sveket i att lämna en annan människa och det är roligt att använda det som en allegori över relationen mellan medborgare och samhälle. Att se tankar om det gemensamma i välfärden som en kärleksrelation, ett sätt att förstå sorgen över en förlorad välfärd. Den fysiska bilden av det itudelade tycker jag beskriver hur det känns ganska ofta – som att man går, eller har gått itu

AJ:  Du arbetar i en mängd olika medier när du skapar konst. Flera av dina projekt befattar både performance, text och poesi, samt film, installation, skulptur och scenografi. Vill du utveckla lite kring din arbetsprocess och valet/viljan att uttrycka sig i flertalet medier?

IS: Jag älskar att befinna mig i ett projekt länge i dess process från ax till limpa, och att göra alla delar till verk, så att inte allt blir en slutprodukt, utan scenografin och manus får samma status som filmen, skisserna får bli skulpturer. Framförallt vill jag vara med hela tiden, jag tycker jag om känslan av att få vältra sig i en värld man byggt upp. Jag vill fortsätta hålla på med det jag gjort i all oändlighet. Kan också vara eftersom jag alltid börjar med text, så allt är ett manus som sen ska spelas och sen är objekt, film eller performance sätt att framföra det som det bäst passar.

V1-0002_Untitled00440948 (kopia) The Average, 2019.
Den här webbplatsen använder cookies för förbättra din användarupplevelse, för säkerhetsrutiner och för statistik. Genom att fortsätta använda webbplatsen samtycker du till att cookies används. Mer information Ok